Jag hade klivit på Gröna Linjen längst bak i tåget vid Rådmansgatan och arbetade mig framåt. Mellan T-Centralen och Gamla Stan nådde jag längst fram, där Damberg och Jämtin syntes smida planer. Jag slog till direkt. ”Vi måste få till stånd en lag som förbjuder all vägsaltning”. Snabbt lade jag till: ”Det är jag som är Bengt Jonasson” varefter Damberg bekräftade att han tidigare erhållit mina mejl i frågan.
Vägsaltning är sabotage mot trafiksäkerhet och samhällsekonomi, tillade jag. Men går det inte bättre att bromsa framkastade Damberg. Men det funkar ju inte var mitt omedelbara svar. Man bara lurar trafikanterna att tro att det inte är halt men så är det halt i alla fall. Så inträffade ju på Tranarpsbron med en dödad och 75 bilar i krock. Annika Canaki på Trafikverket bedyrade att vägen var halkbekämpad men facit visar på grov allmänfarlig ödeläggelse.
Ingenting i ett civiliserat samhälle är tillnärmelsevis så korkat som vägsaltning! Reflektion: Gunnar Malm är fortfarande inte lagförd. Vad gör Anders Perklev?