Detta är alltså den elektroniska versionen. Bilagorna till pappersversionen är numrerade. Men här nedan är bilagorna istället placerade i sitt sammanhang. Pappersversionen med 8 sidor och 23 bilagor lämnar jag in personligen på HD och Svea vid lämpligt besök i Stockholm.
Till Xerxes Carlsén Åkerfeldt Svea hovrätt och till Högsta domstolen
Ny resningsansökan och ny överklagan av tidigare domar
TILL EN ADMINISTRATIV FISKAL FRÅN ETT BROTTSOFFER
Tack, Xerxes, för ditt brev daterat 2025-11-25. Det var lite imponerande efter att tidigare vanligen bara fått en rad med en definitiv avvisning. Det tillförde dock ingen ny information förutom att ni inte kan hämta upp gamla mål. Men jag har fler mål (avgöranden) med senare datum. Finns längre ned.
Det har nu gått drygt 20 år sedan jag blev attackerad av polisen. Jag agerade välvilligt och medgörligt. Det har nästan inte gått en dag utan att jag tänkt på hur jag blivit utnyttjad, förolämpad och kränkt.
1. Jag fick böta 31.200 kr
2. Jag blev av med vapen, flera i nyskick och några extra påkostade, en mängd tillbehör samt massor av ammunition till ett sammanlagt värde av minst dubbelt så mycket som böterna
3. Jag fråntogs mitt viktigaste livsintresse som tävlingsmänniska och framgångsrik pistolskytt
(Vapen är ofarliga! Det är brottslingar som är farliga! Men blanda inte in mig!)
Ovan bestraffning som följ av min insats för Sverige och för det svenska folket, alltså insats för säkrare trafik, bättre samhällsekonomi och en renare miljö.
Om inte jag får Nobelpris i …
– Fysik, då jag förstår varför bilen är kvar på vägen istället för i diket
– Kemi, då jag förstår varför vår infrastruktur förstörs
– Medicin, emedan jag räddar liv
– Litteratur, då jag författar så förträfflig överklagan till Svea och resningsansökan till HD
– Fred, då jag stävjar den kemiska krigföringen, Sveriges inbördeskrig
… är det antagligen något fel på Nobelkommittén.
Jag har inte förstått hur jag kunnat bli misstänkt för hot och dömd för att ha hotat Ingemar Skogö. Se BILAGA 1 från en intervju i TV. Skogö är blank av svett i ansiktet då han med kompetensbrist hade svårt att svara på frågor. Tyvärr lite oskarpt porträtt.
Senast i december 2005 skrev jag till justitieminister Thomas Bodström och krävde att dödsstraffet skulle återinföras och tillämpas på Ingemar Skogö, att alltså Skogö skulle avrättas. Om jag varit behörig att avrätta hade jag kanske utgjort ett hot. Men jag har ingen behörighet att ta andras liv. Alltså …
- Det är Sveriges riksdag som beslutar om återinförande av dödsstraff (inte jag)
- Det är åklagaren som lagför Ingemar Skogö (inte jag, som är civilingenjör)
- Det är tingsrätten som dömer Skogö till döden (inte jag)
- Det är hovrätten som fastställer tingsrättens dom (inte jag)
Det var alltså obefogat av polisen att lägga beslag på mina vapen. Det var obefogat av åklagare att åtala mig för hot. Jag utgjorde inget hot. Men tingsrättens Kristina Lövgren spelade med och hovrättens Staffan Lind nonchalerade min argumentation och mina bevis. Lind ville inte ens ta del av, lyssna på, mitt försvar.
Det är istället Ingemar Skogö som hotat mig. Det var Skogö som ansvarade för den aktiva handlingen (saltningen av vägar och broar). Det är Skogö som ansvarar för uppsåtet att förändra naturliga förutsättningar (vilka kan bedömas med förnuftet) till onaturliga förutsättningar (vilka inte, eller svårligen, kan bedömas med förnuftet). Jag har vid minst två tillfällen varit nära att köra av vägen pga av vägsaltningen vilket redovisas senare. Det är alltså Ingemar Skogö som utgör hot mot mig (och andra) t.ex. sex döda vid busskrocken i Rasbo (Uppsala tingsrätt, enhet 3, Mål nr B 2330-07, 11 sidor och Svea hovrätt, avdelning 01, rotel 0102, Mål nr B4488-08, 12 sidor).
Efter att ha tagit del av tingsrättens dom kontaktade jag Jenny HELENA Törnqvists offentliga försvarare i Uppsala, Anna Ling. Jag förklarade att olyckan var saltningens fel. Beklagligt att Svea hovrätt inte redovisade att generaldirektören var vållande. Yrkeschaufför Olof Lundemo i Västerhaninge hade dessutom skrivit en insändare i DN och påtalat problemet som uppstår när salt blandas med större mängd snö.
Jag påstår inte att poliser, åklagare eller domstolsmedarbetare är dumma i huvet. Men hur kan man komma fram till något så korkat som att jag utgör ett hot mot Skogö? Mitt uppsåt var att utnyttja min yttrandefrihet, att agera pedagogiskt med avsikt att tydliggöra den nonchalerade brottsligheten, alltså saltningen av vägar och broar, att få den på agendan samt att agera med verbalt nödvärn för att själv slippa förolyckas i trafiken pga den hasard som följer av saltningen.
Alla som följer med i nyhetsflödet kan ju konstatera också idag, år 2026, att bilarna hamnar i diket eller blir stående då de inte tar sig fram. Saltningen är inte en metod. Saltningen utgör ett brott.
För ordningens skull listar jag här de negativa konsekvenserna av saltningen, alltså de brott som följer av saltningen:
– Grovt vållande till annans död, vållande av kroppsskada, framkallande av fara för annan
– Grov allmänfarlig ödeläggelse
– Ekonomisk svindel
– Biologisk och upplevd miljöförstöring
– Livskvalitetsstympning
– Hets mot folkgrupp
– Förintelse
– Stöld av tid från våra tidsbegränsade liv
Jag likställer inte Ingmar Skogös saltning med Adolf Hitlers gasning av judarna. Men det finns fyra likheter vilka inte kan bestridas:
- Användning av ett kemiskt medel
- Dosering/spridning inom ett begränsat utrymme eller område
- Inget alternativ för målgruppen, de utsatta
- Allvarligt skadade eller döda medmänniskor
Må vara att dödsolyckorna kan ha minskat med åren. Bilarna har ju blivit säkrare. Men uppsåtet är fortfarande det samma.
Jag började redan i januari 1970 tillsammans med min korridorkompis tillika teknolog på Linköpings Tekniska Högskola, Lars Hultman, numera Lars Avellan-Hultman, att skriva till dåvarande Trafiksäkerhetsverket och klaga. Jag argumenterade mot att vägarna blivit smutsiga, mörka och trafik-osäkra medan Hultman argumenterad mot att Strängnäs-bron blivit förstörd (förintad) av vägsalt.
Minns inte så bra aktionerna under studietiden. Men vet att jag var mer aktiv då jag börjat arbeta som civilingenjör på Stal-Laval Turbin AB i Finspång. Men möjligheten till att skapa brev och att spara kopior var ju lite begränsade under 1970-talet. Har dock en del material från tidigt 1980-tal. Till exempel brev till Gunnar Carlsson på VTI, 1981, se BILAGA 2,
brev till Miljöpartiet 1982, se BILAGA 3,
brev till flera instanser 1983, se BILAGA 4,
samt insändare till NT, Norrköpings Tidningar 1985, se BILAGA 5.
Jag har också drygt ett halv dussin sparade brevsvar (snigelpost) från olika instanser. Väljer svar från Trafiksäkerhetsverket 1983-03-23. Åke Svedberg skyller ifrån sig med svar att saltning inte är en fråga för Trafiksäkerhetsverket, (ha, ha!) BILAGA 6.
Vidare från Trafiksäkerhetsverket 1988-06-16. Lars Eggertz har fel. Metoden fungerar inte. Alla kan alltså se idag, 38 år senare, att fordonen hamnar i diket eller blir stående utan att ta sig fram, BILAGA 7.
Därutöver från Vägverket 1988-06-30. Per Anders Örtendahl ljuger. Det är först när man minskat saltningen till noll gram per år som man gjort allt, se BILAGA 8.
Den framkomliga metoden är att bygga infrastrukturen rätt, att använda fordon anpassade för vinter samt att fordonsföraren lär sig att förstå hur hantera sitt fordon i vinterväglag. När det kommer en ”snökanon” (0-2 ggr per år) ska olämpliga fordon tillfälligt parkeras på ett städat sätt, likt flygplanen på Arlanda.
Väljer också ett lite modernare svar från Regeringskansliet, BILAGA 9.
Under första hälften av 1980-talet agerade jag också i Finspång som företrädare för ABSOLUT SALTFRIA VÄGPARTIET. Det var inför riksdagsvalen 1982 och 1985. Jag gjorde mina egna skyltar som jag placerade ut på strategiska platser i Finspång. Detta uppmärksammades av lokalpressen. Se BILAGA 10 från en mycket trafikerad vägkorsning i Finspång.
Jag kostade också på lite extra med skylten som representerade trafiksäkerhet och samhällsekonomi. Se BILAGA 11.
Jag vill med ovan exempel visa att det finns en historik och att jag har varit aktiv och seriös under decennier. Jag har sänt fler brev och dessutom erhållit fler svar vilka jag kan redovisa. (Under modern tid har det mest handlat om elektroniska brev och brevsvar. T.ex. fick jag delvis gehör hos Moderaternas infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd).
Klagomålen på vägsaltningen var enorma, inte minst i lokaltidningarna. Det resulterade i att kommunikationsministern, Curt Borgström, utlovade i NT, Norrköpings Tidningar, 1985-01-09 att saltet ska bort. Se BILAGA 12. Det har gått mer än 40 år och saltningen fortsätter. Lika korkat som lobotomi.
SNILLEBLIXT (pojkstreck) 1.
Några dagar efter att Olof Palme avrättats (mördats) och ingen gärningsman var gripen fick jag en idé. Jag ville lyfta vägsaltningen till debatt.
Sålunda författade jag ett brev till, enligt min bedömning lämplig sörjande Kjell-Olof Feldt, från ”Saltfria Väg-Fraktionen” och angav att vi på SVF tar på oss mordet på Olof Palme. Se BILAGA 13. Jag valde ett namn som skulle klinga lite som Bader-Mainhof-ligans, typ Röda Armé-Fraktionen. För att ge lite extra stöd åt agerandet skickade jag med två tomhylsor avskjutna med min Smith & Wesson .357 Magnum modell 27. Det visade sig vara ren slump att fabrikatet var samma som drabbat Palme.
Att jag kunde agera enligt ovan berodde på att jag hade alibi. Samma kväll som Palme sköts var jag tillsammans med Britt-Marie Stenlund. Vi bodde båda i Finspång. Jag förväntade mig att inom några veckor bli kontaktad av polis eller liknande. Det fanns ju tydliga indikationer att det var jag som ju …
– Under cirka fem år spridit dekalen VÄGSALT DÖDAR, 10×60 cm, till politiker och myndigheter m.fl.
– Under många år protesterat mot saltningen till myndigheter, organisationer, politiker m.fl.
– Hade min kaliber .357 magnum revolver i polisens register, tillverkningsnummer 176038 och licensnummer Av 455/74. (Alltså inköpt 1974)
Men ingenting hände. Så himla slött kan jag tycka. Ville man inte veta vem som tog Palmes liv? Eller var han inte mördad, kanske utsmugglad till annat land, som forskaren och författaren Claes Hedberg beskrivit i sina böcker.
En utpräglad försumlighet är att polisen i anslutning till ”beslaget” i början av januari 2006 inte ens då provsköt min revolver. Istället har polisen sålt den vidare, alltså tjänat pengar på min revolver. Sedan har den slarvats bort. Lär finnas i Kanada enligt någon forskare. Blir svår att lämna tillbaka till mig.
Men framför allt bedrövligt att det inte kom till stånd en debatt om den brottsliga saltningen efter mordet på Palme och mitt brev. Vi hade i så fall redan inför 1990-talet kunnat ha en lag som förbjuder kemisk krigföring, den svenska förintelsen, infrastrukturens cancer, den dödliga vägsaltningen.
Som sagt. Protesterna mot saltningen resulterade också i att Sven-Olof Andersson, Bureå utanför Skellefteå, 2006 startade SALTUPPRORET.
SNILLEBLIXT (pojkstreck) 2
Ett nytt försök att väcka intresse med pedagogik var att kräva ett återinförande av dödsstraffet samt att tillämpa detta på generaldirektör Ingemar Skogö (ytterst ansvarig för saltningen). Sålunda skrev jag till Thomas Bodström, dåvarande justitieminister.
När jag sänder dessa brev, BILAGA 14 och BILAGA 15, använder jag alltså:
1. Min yttrandefrihet
2. Min pedagogiska talang (att läsaren ska förstå att saltningen utgör omfattande brottslighet)
3. Min rätt till verbalt nödvärn (att själv slippa att förolyckas av den hotfulla vägsaltningen)
Observera att det sista brevet föregicks av att saltbilen, vilken normalt endast kontaminerade huvudvägen på Dalarö, alltså Odinsvägen, i slutet av december slarvigt svängde in på Askfatsvägen samt sprutade saltsörja in på min fastighet och på min bil. Det gjorde mig bedrövad och ledsen.
Det är alltså obefogat att återkalla mina vapen eftersom jag inte utgör något hot, ty, jag upprepar:
1. Riksdagen beslutar om återinförande av dödsstraff (inte jag)
2. Åklagaren åtalar Skogö (inte jag)
3. Tingsrätten dömer Skogö (inte jag)
4. Hovrätten fastställer domen (inte jag)
Därutöver är det uppenbart ingen brådska. Enligt tidsplanen, BILAGA 15, ska ju avrättningen genomföras först i slutet av 2006, eller minst åtta månader efter polisens attack mot mig. Det förelåg ju alltså gott om tid att utreda frågan. Det var obefogat att betrakta mig som ett hot och än värre som en brottsling. Skäms! Det var obefogat att döma mig för att ha hotat Ingemar Skogö.
Trots påstötningar från Södertörns tingsrätt, valde jag bort ombud inför förhandling 2007-06-14. Jag betraktade mig som oskyldig. Infann mig till tingsrätten eftersom jag fann det nödvändigt för att få tillbaka mina vapen, vilka jag lämnat ifrån mig frivilligt. Hade ju förstått att beslaget var ett missförstånd från polisen. Före förhandlingen på Södertörns tingsrätt ringde jag till Vägverkets dåvarande chefsjurist och frågade vad som utgjorde mitt hot, men fick inget svar.
Första semesterveckan 2007 ägnade jag, tidig morgon till sen kväll, åt att författa en omfattande överklagan till Svea. Det blev tre fulla A-4-pärmar, alltså två till tingsrätten och en kopia till mig själv. Inför förhandlingen besökte jag hovrätten och med hjälp av vaktmästaren testade jag min PowerPoint-presentation till stöd för mitt försvar.
6 november kl 13.00 möttes jag utanför sal 9 av åklagare Bengt Lund vilken betedde sig artigt och höll upp dörren. Jag fick en känsla av att han visade respekt, hade förstått och ”köpt” min överklagan. Förhandlingen upplevde jag nu som endast formell. När det var dags för mig att framföra mitt försvarstal med stöd av min uppkopplade PowerPoint-presentation svarade Staffan Lind att det inte behövdes. Jag invaggades i en trygghet att jag vunnit gehör och drog en suck av lättnad.
Men Lind ändrade inte en millimeter på tingsrättens dom. Jag blev helt dumpad och överkörd. Besviken, ledsen och förargad gjorde jag ett nytt försök till Svea hovrätt genom att kalla Thomas Bodström till kompletterande vittne och förhör. Svar: ”Åklagaren har yrkat att denna bevisning ska avvisas”.
Hovrättens beslut: ”Hovrätten bedömer att vittnesförhör med Thomas Bodström i målet uppenbart skulle bli utan verkan och tillåter därför inte Bengt Jonasson att åberopa bevisningen.”
Nu fick jag en känsla av att rättsväsendets ambition inte är rättvisa och sanning. Man har istället en politisk agenda. En generaldirektör eller myndighet har alltså rätt att utöva destruktiv verksamhet. (Bra om tjänstemannaansvaret återinförs.)
SNILLEBLIXT (pojkstreck) 3.1
Jag ville uppmärksamma Sveriges riksdag på den destruktiva saltningen. Att skriva till politiker har ju visat sig tämligen verkningslöst. Alltså 2024-12-27 klockan 12, tuttade jag fyr på SVERIGES RIKES LAG utanför riksdagshuset. Tänkte att någon riksdagsman borde dyka upp under lunchen. Jag ställde också upp skylten VÄGSALT DÖDAR samt en A4-sida med protest mot brister i lagen och hot mot Sverige. Se BILAGA 16. Det tog därefter mindre än en minut. Högljudda ordningsvakter eller skyddsvakter kom springande och gormade att jag skulle släcka, vilket jag nonchalerade. Lagboken slocknar av sig själv inom cirka 20 minuter. Hade ju testat hemma.
En kvinnlig vakt kom med en vattenfylld kaffetermos och släckte på några sekunder. Vakterna agerade maktfullkomligt, höll mig kvar, samt tillkallade också polis. Totalt sju poliser infann sig. En kvinnlig ville kroppsvisitera mig vilket jag inte motsatte mig. Man sökte igenom min väska och min ryggsäck samt förhörde mig. Det var väl roligt för dem att få träffa en civilingenjör (en samhällsbärare tillika nettoskattebetalare). Polisen beslagtog mina tändverktyg och mina braständare vilka jag inte fått tillbaka. Den manlige polisen som diskuterade med mig, gick åt sidan cirka tio meter samt ringde till antagligen högre befäl. Efter totalt cirka en halvtimme avvisades jag från platsen med mitt pick och pack efter att jag blivit fotograferad framifrån, bakifrån samt från sidorna.
SNILLEBLIXT (pojkstreck) 3.2
Ingenting hände. Efter två månader hade lagboken torkat. Alltså 2025-02-27, strax före klockan 11.00, placerade jag lagboken på muren vid trappan till Högsta domstolen. Märkte den också med ordet ”Skit-lag”. Bifogade därutöver ett argt brev. Se BILAGA 17. Tänkte att justitieråden, t.ex. ordförande Anders Eka, skulle uppmärksamma den brända lagboken och troligen utreda orsaken. Det borde inte kräva så omfattande intelligens hos polisen att dra slutsatsen att det var samma lagbok och avsändare som budbäraren två månader tidigare. Men ingenting hände!
Det finns ju två allvarliga brister i lagen:
– Det bör stå i lagen att det inte ska vara tillåtet med kemisk krigföring, alltså saltning av vår infrastruktur och natur.
– ”Knivlagen” måste bort. Den används tyvärr för att trakassera människor i onödan. Det borde istället finnas en rekommendation att medborgare ska bära kniv så fort man lämnar bostaden, av samma skäl som man har bälte i bilen eller hjälm när man kör motorcykel. Alltså överlevnad. Man ska ha rätt att försvara sig mot dödliga djur, t.ex. hundar, som mördar oss människor. Visst värderas väl en människa, en pensionär eller en civilingenjör högre än t.ex. en kamphund eller ett vildsvin.
SNILLEBLIXT (pojkstreck) 3.3
Alltså, ingen kontakt … Således, två månader senare, 2025-04-29, strax efter klockan 10, placerade jag en kartong på samma plats som lagboken, alltså på muren vid trappan till HD. Se BILAGA 18. Med omsorg om HDs personal skrev jag utanpå ”Ej BOMB” samt angav civilingenjör som avsändare, alltså pålitlig. Hann bara ta två snabba foton. En mörkhyad vakt poppade upp som ”gubben ur lådan”. Visste inte att HD var bestyckad med ordningsvakter. HD har ju inga kunder, inga patienter. Var detta ett nytt påhitt? Kanske efter lagboken?
Jag blev ”omhändertagen” av de båda vakterna. Hade de rätt till det? Den andre vakten som hade ett skandinaviskt utseende, betedde sig lite högljutt och en smula nedlåtande. Polispatrull, två personer, infann sig inom 15 minuter under ledning av en lite kraftig kvinnlig. Jag fick legitimera mig. Vidare erbjöd jag mig att öppna kartongen då den inte innehöll något skadligt. Hon gick åt sidan och kontaktade högre befäl eller åklagare. ”Du är misstänkt för olaga hot” informerade hon efter återkomst. Vidare frågade hon om jag ville ha ombud/försvarare/advokat närvarade vid förhöret. Ja tack svarade jag och föreslog Johan Eriksson. Polisen beslagtog kartong med innehåll som bevis. De hade att avlägsna mig från platsen. Fick alltså åka polisbil från Högsta domstolen till Gullmarsplan. Jag fotograferades, fyra foton, enligt gängse rutin. Fick tillbaka beslagtagen ryggsäck, keps och mobiltelefon.
Vad innehöll då kartongen? Se BILAGA 19.
1. En A4-sida beskrivande Ingemar Skogös brottslighet illustrerad. Jämförelse med andra förövare.
2. Dekalen VÄGSALT DÖDAR – 10×60 cm.
3. Ett dussin hönsägg märkta EKA
Tyckte det var humanare mot Anders Eka att skicka med äggen i en förpackning istället för att kasta dem på honom.
Jag fick besked från Stockholms tingsrätt, med hänvisning till lämpligt lagrum, att man inte medgav Johan Eriksson som försvarare. Jag överklagade till Svea Hovrätt med en rejäl bunt sidor och bilagor. Hovrätten fastställde som väntat tingsrättens beslut.
Vid inledningen av vecka 536 blev jag kontaktad av polisens Anton Bergkvist avseende förhör. Vi bestämde en vecka senare, alltså 8 september klockan 10.00. Han sa att det kommer en skriftlig kallelse. Till helgen den 6-7/9 hade ingen kallelse kommit. Men, till Bergkvists förtjusning, åkte jag ändå till Torkel Knutssonsgatan 20. Jag hade förberett mig väl och medfört en mapp med en mängd dokumentation och bevis för min oskuld och insats för ett bättre samhälle. Bergkvist presenterade ett kvinnligt förhörsvittne. Båda uppfattade jag som ungdomar. Förhöret spelades in. Innan vi skildes utbrast jag: ”Jag tror det blir nedlagt”. Kallelsen vilken saknade underskrift kom mig till handa först efter förhöret. Se BILAGA 20.
Dagen efter sökte Bergkvist mig per telefon. Jag hade rätt. NEDLAGT. På min födelsedag, 79 år, kom också svar från kammaråklagare Zilla Hirsch. ”Förundersökningen läggs ned”. BILAGA 21. Om åtal väckts hade jag i tingsrätten fått en möjlighet att muntligt förklara varför saltningen antagligen utgör Sveriges mest omfattande brottslighet.
RÄTTSVÄSENDET HAR INTE VARIT PÅLITLIGT – FYRA (TYP-)EXEMPEL
Ni har brustit i förtroende då ni har:
– agerat GODTYCKLIGT genom att döma Kaj Linna till livstids fängelse. Blev senare friad tack vare Stefan Lisinski på Dagens Nyheter.
– agerat ISLAMISTISKT genom att straffa medmänniskor som varnat för och protesterat mot Islam, det största hotet mot mänskligheten. Det är vi skandinaver som utgör folkgrupp. Muslimer är så där 200-300 ggr fler. De kommer hit och hetsar oss med moskéer, konstiga kläder, minareter, oväsen, märkliga matvanor och en hotfull kvinno- och människosyn.
– agerat INKOMPETENT genom att fria klimataktivister vilka ”limmat” fast sig på motorväg och därigenom hindrat trafik samt stulit tid från medmänniskors tidsbegränsade liv. Man kan inte skylla på klimatet då det inte finns någon avgörande mänsklig orsak. Klimatet bestäms av solen som det alltid har gjorts. Det är alltså meningslöst och obefogat att protestera mot klimatet och att skydda eller fria klimataktivister.
– agerat JÄVIGT eller POLITISKT när ni dömt mig för hot. Jag kan inte se att det finns en rättslig, ej heller intelligent, grund för att straffa mig. Ni har obefogat tagit parti för (den för uppgiften obildade) myndighetsindividen Ingemar Skogö, på bekostnad av mig som erfaren vägtrafikant och kvalificerad civilingenjör i näringslivet. Vägverket (likt senare Trafikverket) är ett tekniskt verk och ska ledas av någon med naturvetenskaplig eller teknisk bakgrund, inte av en ekonom. (Lika illa alltså med Gunnar Malm, Lena Erixon och Roberto Maiorana).
Men ni kan bättra er!
I BILAGA 22 beskriver jag två exempel på upplevda tillbud orsakade av Vägverkets saltning.
Här följer några tidigare mål och avgöranden.
SVEA: 2007-10-18 – B 5444-07 (ggr 2), 2020-06-30 – Ö 4406-20 (4466-20) plus flera brev vilka vanligen inte åsatts målnummer eller diarienummer.
Individer på Svea som motarbetat mig: Staffan Lind, Maria Edwardsson, Ingela Halvorsen, Magnus Ulriksson, Mirja Högström, Anna Avenberg, Viveca Lång, Anna Thorssin …
HD:2008-01-15 – Mål nr B 4626-07, 2008-02-20 – Mål nr Ö 444-08, 2008-04-02 – Mål nr Ö 896-08, 2020-09-22 – Mål Ö 4218-20 plus flera brev vilka inte åsatts målnummer eller diarienummer.
Individer på HD vilka motarbetat mig: Johan Munck, Dag Edvardsson, Dag Victor, Severin Blomstrand, Per Virdesten, Monica Björnfot Spaak, Agneta Bäcklund (2 ggr) se BILAGA 23, Anders Eka, Ann-Christine Lindeblad (som blev entledigad), Ella Nyström, Stefan Lindskog, Maria Hallqvist, Maria Edwardsson, Kim Shaw …
Jag nöjer mig med detta.
Att jag har hotat är ett påhitt. Jag yrkar på att bli friad från hot.
Fredagen den 13 februari
Med vänlig hälsning
Bengt Jonasson, Dalarö
070-6605447
P.S. Snilleblixt 4 avvaktar jag med D.S.