Fortsättning från del 2
Under tisdagen 28/11 blev det lite slappt, övning på rangen samt tävling i puttning och chippning vid övningsgreen. Göran hade med filmkamera och förevigade några av mina utslag med drivern. Till min häpnad gick bollen dit jag siktade och tämligen långt. Det ska bli intressant att ta dela av Görans filmer.
Emellertid är jag ganska ojämn och nappade på en 25-minuters med Patric så snart lämpligt tillfälle erbjöds.
29/11 gick vi på norra banan. Om jag inte minns fel, var det den dagen det hade regnat rejält under natten. Så det var inte tillåtet att komma ut på banan för dem som behövde bil. Jag gick uselt på de första nio men bättrade mig på de sista. Totalt 117 – 39 slag = 76. Antal puttar blev 33.
Jag hade tid med Patric och avstod från öl. Det blev bara en banan. Gäller att vara skärpt vid kurs.
Efter ett par svingar med järnnian utbrast Patric: ”Jag tror vi ska steloperera handlederna”. Han menar att jag för svajig i handlederna vilket resulterade i stor variation av bollträff. Jag provade och bollen gick dit jag siktade och överraskande långt. Samma sak med drivern, rakt och långt, rena rama trolleriet!
Skumpa och vin från tävlingen rök under var sin kväll inför middagsbuffén vilken numera upplevdes som rutin. På väg tillbaka stannade jag till vid nattklubben. Har var det levande underhållning, möjlighet till dans och full rulle i baren. Det var belamrat med tyskar men också några från UK.
Det var kanske inte världens bästa dansmusik men stämningen var helt OK och jag fick upp en entusiastisk tyska. Jag gjorde flera filmer men denna får räcka. Det blev också en bira. Gonatt!
30/11 torsdag. Det blev spel på södra och här ser vi puttning på hål 6 par fyra legdog vänster.
Utslag på hål 7 också legdog vänster par 4. Här ska man våga slå över den låga ”skogen” till höger. Men det är frestande att gå lite ”safe” med risk att interferera med trädstammarna i vänstra kanten. Hålet slutar strax intill utomhuspoolen.
På hål 11, par 4, ”vinkelhake” vänster gick puttningen tämligen bra.
Sista dagen 1/12 var det vinterkänning. Tidig morgon, långa skuggor och ganska kallt. Jag hade bytt ut min kortärmade skjorta mot en långärmad fleece och på den hade jag min väst. Annika hade dragit på sig allt hon hade. Nu gällde individuell tävling. Jag förde Pers kort och Annika mitt. De övriga, Göran, Christer och Elisabeth hade slagit ut strax före oss. Vi var alltså sex individuellt tävlande.
Annika var inte helt nöjd med sitt spel. Per började lite knackigt men bättrade sig väsentligt på de sista nio. Själv gick jag något bättre än min normala medelprestation. Dock gjorde jag ett par riktiga grodor på de sista nio.
Det roligaste på hela rundan var nog att i sidvind och samtidig motvind, vi samtliga tre i bollen slog upp på green, eller foregreen på hål 16. Jag hade väl mellan tre och fyra meter till pin, birdie-chans, men det blev bara par.
Med två öl var, eller glas vin, efter tävlingen, var stämningen hög inför prisutdelningen. Här diskuteras det för fullt och Per är entusiastisk över hur vi hanterade hål 16.
Ryktet gick att jag låg bra till. Ja det var ju en anständig avslutning på tio dagar golfspel. Jag tror nog att jag hade stöd av kursen med Patric.
Det blir kanske en resa till. Annars fryser ju presentkortet inne. En snygg headcover som hederspris samt en ”guldhatt” hänger jag nog på väggen.
Förutom min syssling Göran har alla verkligen varit jättetrevliga och positiva att spela med. Eftersom det var fredag väntade räkfrossa i Binidali. Patric och Jörgen hade fixat ett gemensamt långbord.
Så här såg min första tallrik ut:
Till blev det vitt vin. Men vi förtärde också annat från buffén och Christers givmildhet avseende en skvätt rött kom väl till pass. Efter grundlig konsumtion av fast och flytande stannade jag till i nattklubben. Ny underhållning och dans. Jag fick upp en riktig tysk pangbrud, en liten nätt brunett, till en foxtrot, men tackade sedan för mig.
Det blev också en något avkortad filmupptagning emedan en av gästerna gnällde. Jörgen hade varnat mig. Men man ser inte folk så noga i det dunkla ljuset. Det handlar ju mest om att fånga en stämning. Jag har aldrig tidigare varit med om någon protest trots många år av filmande.
Lördag 2/12 hemresa. Sen frukost samt packning och tömning sv rummet. Vi kom undan med lite drygt €100 vardera vid utcheckning. Därefter spenderade vi mesta tiden vid poolen i den sköna eftermiddagssolen.
Jag var dock lite rastlös och gick till 7:ans green. Där kom just en tysk fyrboll och jag filmade stämningen och den fridfulla miljön när den är som bäst på en golfbana. Man vill ju behålla känslan över vintern.
Det enda lite negativa med El Rompido är väl att det inte ligger vid havet. Det är både en flod och en landtunga emellan. Men för övrigt kan jag nog tänka mig att återkomma. Patric, Johan och Jörgen var alla tiders.
Läs fler reportage om golfresor till Portugal och Spanien med HaningeStrand, till Korfu och Turkiet med Don Gustavo.
Hur det började, för mer än 20 år sedan. Detta motiv är fotograferat från en pappersbild.
I mitten av 1990-talet hade både Göran och jag kommit igång med golf. Jag var kvar i Finspång medan Göran hade flyttat till Bråviken som redan nu hade 27 hål. Här står vi nedanför klubbhuset efter en 18-runda. Kolla min bag och golfvagn som jag hade tagit över efter min pappa.
Ulf Schultzberg tog denna bild i stålande solsken 13 augusti.