Janne, platschef och värd, anvisade med all önskvärd tydlighet var vi skulle hänga av våra ytterkläder, som om vi inte redan visste. Men visst är han OK, ja helt reko. Årets sammanhållande och administrativa tillika påhittige arrangör, Sven, hälsade oss välkomna och kramade runt. Kul att också se Elizabeth på benen.
Det bjöds välkomstdrink och strax därefter entusiastisk sång vid elden.
Här är vi just samlade.
Entusiasmen går inte att ta miste på! Ingela var sångledare och vi sjöng inte mer falskt än brukligt.
Visst känner vi oss alla hemma med visor som ”Vintern rasat ut”, ”Vårvinda friska” och bara ”Vårsång” … Glad som fågeln …
Det blåste lite kyligt så vi hamnade strax inomhus till sedvanligt mingel och uppsökande förprogrammerad bordsdam.
Till förrätt hedrades vi med två sorters sill, hårdkokt ägg med kaviar och räkor, västerbottenpaj i miniatyr, potatis, starköl och nubbe.
Som varmrätt fick vi ugnstekt lax med gorgonzola, hummersås, brödkrutonger, kokt potatis och sallad. Därtill serverades vin eller öl.
Under middagen klarade vi av flertalet finurliga nubbevisor.
Vidare höll Carl Bodsten ett något provokativt, en viss reaktion på metoo, men ändå mycket uppskattat, tal till kvinnan. Marie Ljunggren kontrade, ja rentav överträffade detta, med sitt finurliga, berättande, på rim, tal till mannen. Vilken stjärna! I konkurrens till dessa kom sedan talet till människans bäste vän, en produktion signerad en viss Mr. Svensson.
Senare fick vi kaffe, god, mjuk kaka, samt avec på konjak eller whiskey.
Därefter var snabbt dansen igång.
GT eller annan valfri drink fanns att få i baren till medelpris. Var det något som fattades? Ja, kanske Ewa Rydén …