Neurath är vid det här laget känd som grävande journalist och romanförfattare med fokus på ekobrott, oegentligheter eller bara dålig etik i det publika näringslivet. Spännande tycker jag. Det är lite också av karaktären David mot Goliath när Neurath ger sig på de stora drakarna.
Bild nedan lite fixande med mikrofon medan Neurath kollar dagens dagens artikel i ”Svenskan”.
Från SVD Accent hade jag tackat ja till inbjudan till biografen Grand på Sveavägen 45, med kaffe och macka klockan 8.00 onsdagen 22/2. Vi välkomnades av SVDs trevliga personal och fick var sin ”GRÄNSLÖSA” d.v.s. Neuraths senaste roman vilken vi kunde få signerad efter mötet.
Carolina Neurath som intervjuades av Erica Treijs, till vänster, berättade hur hon ringer upp, ber om en intervju eller bara ställer frågor direkt per telefon. Ibland är det motgång eller att det inte går att få fram tillräckligt komplett material till en saklig artikel i SVD. Men materialet kan ändå kan utgöra idé/input eller stomme i någon roman. Neuraths envishet, oräddhet och jävla anamma har trots att hon är ung, endast 31 år, verkligen skapat sig ett utmärkt rykte och fått utmärkelser. En av hennes mest kända insatser torde vara den om HQ Bank 2011.
Ett möte och intervju med t.ex. Bert Karlsson var delvis lite motigt men slutade någon dag senare, och med facit i hand, med en synnerligen nöjd Karlsson, var min tolkning.
Efter cirka 45 minuter var det dags för publiken att kommentera eller ställa frågor. Det var väl bara ett halvt dussin som tog mikrofonen och mest tog upp något gulligt eller positivt. Så var det dags för mig att rycka in med följande inpass:
”Vi har 349 riksdagsmän utan några som helst krav på kompetens, inte ens något liknande högskoleprovet, för att komma in i riksdagen och få en skaplig månadslön. De minst undermåliga riksdagsmännen blir ministrar vilka sedan utser generaldirektörer. Jag finner detta vara ett tämligen bräckligt system. Kanske något för dig att ta tag i, Carolina!”
Jag hade knappt hunnit uttala de sista orden förrän hela biografsalongen ”exploderade” av applåder och jubel. Treijs kommenterade direkt att SVD också engagerar sig i politik.
Många av besökarna sökte upp mig efteråt för att diskutera politik. Det verkar uppenbart att åtskilliga är missnöjda med den svenska demokratin och inriktningen.
Jag ställde mig sedan sist i kön för boksignering. Självklart önskade jag få Carolina för mig själv några minuter. Det verkade som hon delade min uppfattning om att Jan C Johansson hade fått stryk lite oförtjänt då han tvingades att lämna SCA när drevet gick mot Nyrén och Martin-Löf.
Jag tog också upp saltningen av våra vägar vars samhällskostnad jag uppskattar till storleksordning 30 miljarder per år till ingen nytta och menade att hon gärna kunde granska Trafikverket som alternativ till publika bolag. Vi får se.
