Till min vän Hans Morling i Club Academica

Hej Hans!

Ja lade dig som dold mottagare tillsammans med ett tjugotal av mina vänner. Vi hann ju inte riktigt klart i fredags (21/3). Intressant att få lite mothugg. Det har knappast inträffat under de drygt 40 år jag kritiserat och studerat saltningen samt intervjuat en mängd olika aktörer, beslutsfattare och tyckare. Tvivlar starkt på att någon på norra halvklotet är mer påläst än jag, i denna fråga.

Absolutvetande låter lite uppkäftigt men var ledigt så då slog jag till i höstas när tiden var inne att öppna en blogg/hemsida. Men jag är inte absolut vetande annat inom vissa begränsade områden. Jag är t.ex. usel på musikgissning där du istället är imponerande. Jag känner igen mycket musik men kommer nästan aldrig på titel eller artist. Jag är nog rätt hyfsad som civilingenjör/maskiningenjör/allmän ingenjör efter jobb på SAAB Scanias flygdivision, Stal-Laval Turbin AB, ASEA STAL AB, ABB Carbon AB, Forsmarks Kraftgrupp AB, Forsmarks Skola, Vattenfall AB, Nalco Chemicals (amerikanskt kemiföretag), och under senare år inom Stiftelsen GVK.

Kan du visa på en saklig utredning om ökad trafiksäkerhet som följd av saltningen ger jag mig. Men tyvärr lär den inte finnas. För cirka trettio år sedan gjordes försök med mindre provsträckor i Östergötland utan salt. Man borde så klart gjort tvärt om, dvs avstått från vägsalt i hela Sverige under 10-15 år så att trafikapparaten fått ställa in sig med avseende på naturligt underlag. Om man sedan inrättat provsträckor med salt för att utröna om säkerheten kunde ökas hade ingen valt att köra där. Så hade vi kunnat slippa vägsalt helt och hållet. Nu är den enda säkra vägen tillbaka något mer jobbig.

Enda vinnarna på vägsalt torde vara slarvigt lastade polska långtradare med slitna sommardäck. Men en dylik eftergift innebär inte självklart en svensk optimering. Möjligen kan det vara så att Trafikverket suboptimerar sin egen ekonomi med någon miljard men struntar i samhällets, som knappast någon kan överblicka. Men 30 miljarder per år, i meningslösa kostnader för sverigesamfundet, som följd av saltningen, är inte orimligt, kanske till och med lågt räknat.

Efter trafikskadan (olyckan/ödeläggelsen) i Rasbo med sex avrättade busspassagerare skrev yrkeschaufför Olof Lundemo, Västerhaninge, (som körde tung lastbil) i DN om Vägverkets slarv att salta i stora mängder snö så att styrförmågan förloras. Det har jag själv upplevt för cirka tio år sedan mellan Haninge och Huddinge, så kallad slaskplaning. Denna konsekvens var den troliga när de två bussarna krockades i Rasbo och totalförstördes. Chauffören schablonfälldes i Uppsala tingsrätt men friades helt i Svea Hovrätt. Jag försåg advokat Anna Ling med alla tänkbar info jag hade.

Jag har också upplevt den ökade halka som skapas av vägsalt när temperaturen sjunker. Finns också norsk redovisning av detta. Det var för drygt 15 år sedan mellan Österbybruk och Forsmark där jag arbetade som processingenjör och utbildare. Jag har aldrig varit så nära att köra av vägen. Denna sträcka om tre mil saltades normalt inte men vid ett tillfälle gjordes ett undantag som lurade mig. Det blev snorhalt vid låg temperatur.

Tyvärr har regeringen också låtit lura sig när man uppdragit åt Trafikverket att tillhandahålla effektiv halkbekämpning. Detta går inte att utlova. Uppdraget faller på begreppet impossibilium nulla obligatio est. Det första steget mot saltfria vägar togs när Catharina Elmsäter Svärd införde krav om vinterdäck på drivhjulen på tung trafik. Jag har brevväxlat med infrastrukturministern och ställt krav på saltfria vägar. Tidigare har man förolämpat oss med vinterdäckskrav på småbilar men struntat i den tunga trafiken. Detta är att uppvisa en utstuderad inkompetens. Det är ju den tunga trafiken, och då speciellt ledbussar och lastbilar med släp, som ställer till problem när vi får en ”snökanon” som den kring 5 december 2012. Det är antagligen bättre att göra som vid passagerarflyget. Man inställer trafiken vid alltför besvärligt väder. Låt endast tvåaxliga fordon och motsvarande vara kvar i trafik.

Saltningen hindrar människor dels att lära sig att bedöma underlaget dels att lära sig att köra i halka som ju inte är ett dugg svårt. Men man måste få chansen. Nu skapar istället saltningen hasard på vägarna. I förlängningen kan man lugnt påstå att praktiskt taget samtliga trafikskador (olyckor) i vinterväglag är en konsekvens av saltningen. Återstår att besvara är vem som som mest ska liknas vid Hitler, är det generaldirektören, infrastrukturministern, justitieministern eller statsministern. Hitler lär ju ha gasat ihjäl judar och kanske romer. Eller vad sägs om ett uppsåt att förändra naturliga förutsättningar till onaturliga genom:
– Ett kemiskt medel
– På ett begränsat område
– Inget alternativ
– Dödsoffer
som följd av ett vållande

Därutöver tvivlar jag på att det skulle finnas något utilitaristiskt stöd för saltningen. Alla friska medborgare mår ju dåligt av vägsalt. Vissa reser utomlands för att slippa påminnas om Trafikverkets mobbing, diskriminering, livskvalitetsstympning, terrorism, förföljelsemani och hets mot folkgrupp.

Med vänlig hälsning,

Bengt Jonasson