Förre justitieministern, struntade i att Ingemar Skogö, som också var sosse, orsakade döda vägtrafikanter genom vägsaltning. Ministrar och generaldirektörer håller ihop mot oss människor som arbetar, utvecklar och försörjer dessa högavlönade kostnadsställen.
Jag hade skrivit till Bodström 2005 eftersom vägsaltning är en rättsfråga, inte är en väghållarfråga. Vägsaltning innebär ju ett uppsåt att sabotera ett naturligt underlag på våra vägar samt ett vållande av vägtrafikanters död genom hasard och ofta ökad halka som följd av saltningen. För att inte stressa justitieministern valde jag sålunda att skriva i början av maj, då vintern var över och det var tämligen långt till nästa salt- och terrorismperiod.
Med syfte att väcka intresse för frågan samt för att öka förståelsen för vilket allvarligt brott vägsaltningen utgör, ansträngde jag mig att vara pedagogisk. Vi måste återinföra dödsstraffet i Sverige och tillämpa det på generaldirektör Ingemar Skogö. Nu borde jag väl ändå få napp efter alla tidigare brev som inte resulterat i framgång.
Dekalen VÄGSALT DÖDAR som jag lät trycka upp för mer än 30 år sedan talar sitt tydliga språk. Självklart har jag Vägverket kulörer. Det är en varningsskylt. Kör inte på saltade vägar!
”Vi får två tusen brev per år till justitiedepartementet” framhöll Bodström och menade också att det var en fråga för Näringsdepartementet. Jag hade skickat med dekalen VÄGSALT DÖDAR. Den som öppnat brevet kan omöjligen ha undgått att ta till sig budskapet. Därefter slank Thomas Bodström in tillsammans med damen i en port strax intill Folkungagatan.
Här försvann Thomas Bodström med en dam