Tre rådjur, en familj, hade olyckligt försökt gå över kanalen från den norra sidan. Alla hade trampat igenom den tunna isen och var nu fast i det iskalla vattnet. Min första tanke var att ge mig ut med min lilla infrusna båt men insåg att jag möjligen skulle hinna få upp ett djur medan de andra två antagligen skulle ge upp den hopplösa kampen för överlevnad.
Istället fick jag fram mobilen och ringde sos alarm kl 7.24. Damen från en annan del av Sverige frågade hur långt ut de befann sig. Mitt i kanalen som är cirka eller max 25 m bred och mitt för min adress, Askfatsvägen 3.
Jag tog på mig varma kläder, stövlar och flytväst. Med paddelåra gick jag sedan ned mot min fastfrusna jolle. Jag hade ju ingen aning om hur lång tid det skulle dröja innan hjälp var på plats. Ett av rådjuren befann sig knappt tio meter från min brygga. De andra två utspridda var också på väg att med främre klövar slå sönder den tunna isen i skilda riktningar. Det var en chockerande syn att se dem hjälplösa gå mot en säker död.
Längre än så hann jag inte för strax efter 7.30 var två sjöräddare med torrdräkt redan i vattnet med frälsarkrans. Inom några få minuter var samtliga uppe på land.
Den fullvuxne hanen var i ganska gott skick och gav sig upp i skogen efter att ha blivit torkad och masserad under några minuter. Fru rådjur var ganska illa däran, huttrade och skakade, länge under filten. Här också med vintermössa.
Det lilla spröda kidet var mest nedkylt och medfaret. Efter 1,5 h bedömde personalen dock att prognosen var bra. Kidet placerades i skogen, på särskilt underlag och filt cirka 10 meter från gångvägen. Efter ytterligare en halv timme var det borta. Det gällde också fru rådjur.
Äventyret slutade till synes lyckligt. Man får hoppas att dessa fina vilda djur har lärt sig något och i fortsättningen lämnar mina planteringar i fred.