Avgick från hemmahamn cirka kl 15 den 29 juli. Vi ställde målet till Utö. Strax öster om Dalarö Skans gjorde vi stopp för ett snabbt svalkande bad. Värmeböljan var ju kvar. Uffe här vid rodret.
Trots måndag, men fortfarande juli, var det tämligen fullt i gästhamnen. Vi hittade en lucka och lät den aktra ”draggen” gå samt knöt fast i fören.
Efter att ha betalat hamnavgift med el var det dags att hitta någonstans att äta. Jag hade varit här i mitten av 1980-talet med ett gäng från Finspång och Norrköping. Kände inte igen mig. Restaurangen nära gästhamnen hade väntelista så vi tragglade oss uppför backen till Värdshuset.
Det var ingen höjdare. Slarvigt bemötande och mindre bra käk. Men vinet fick godkänt.
Lite jobbigt att vakna vid 04-tiden av att fören dunkade mot bryggan. Draggen hade släppt. Det blåste på bra från aktern. Bort med tampar och elkabel. Ulf satt redan vid maskineriet. Med 50 års erfarenhet och som f.d. professionell båtförare vid kustartilleriet lade han i full back och vände därefter i trång farled. Bra med dubbla maskiner, back på den ena och fram på den andra. Hurra!
Från Utö gick vi NNO till sydsidan av Ornö där vi fann lä i Västra Varpet från den praktiskt taget nordliga vinden. Där låg vi på svaj från cirka kl 05 till kl 10. Därefter gick vi tillbaka till Dalarö. Vi valde alltså bort Trosa som var nästa tänkta hamn.
Efter mellanlandning hemma och hämtning av nyckel till bränsletankar, fyllde vi upp i närliggande marina. Det gick efter säsongens tio timmars gång inte att fylla mer än tio liter per tank.
Vi fortsatta så cirka 2 timmars gång under sen eftermiddag till Saltsjöbaden, där vi knöt fast mellan Y-bommar, betalade för gästplats samt beställde frallor till frukost.
Ulf var inte sen att hälla upp en skvätt whisky, Macallan, 12 years, duger till båtraggare som vi. Ja, så tog vi in på Holmen Bar & Kök.
Här åt vi tre rätter med öl och vin. Ulfs tur att ta notan, minst 1700 kronor. Men allt vi förtärde var perfekt. Så det var billigt.
Efter morgonkaffe och ostfralla, vad gör vi nu. Det såg ut att finnas en mysig transport västerut från Baggensfjärden till populära och väl kända Bullandö Marina. Färden innebar smala passager, grunt vatten om 1,6 meter och passage under bron vid Strömma. Ulf som haft Sweden Yacts 36 hade inte haft möjlighet att gå denna väg, fann förslaget attraktivt. OK! Här t.ex. passeras en riven vägbro, inte många meter brett.
.
Väl framme i Bullandö lade vi oss först vid bensinbryggan. Hos hamnkapten tilldelades jag plats C23, ungefär hundra meter norr ut, men inom rimligt gångavstånd till bekvämligheter och restaurang.
Uffe rekade på restaurangen och tog en föröl. Vi kom på plats i tid för bra bord.
I kväll blev det kantarelltoast istället för Toast Skagen, en förträfflig rätt på strömming samt dessert där vi valde lite olika. Min tur att betala, 2200 kr.
Torsdag morgon. Vi kom inte på vart vi skulle gå nu, så vi gick samma väg tillbaka till Baggensfjärden och därefter söderut till Dalarö. På kvällen gick vi till Restaurang Ankaret. Ulfs tur att ta notan, nu 2700 kr.