Jag besökte Västerås Summer Meet 6 juli 2018

Det var stekande hett och hög stämning. Kom till Västerås och stannade i kön precis klockan 8. På E20, väster ut, hade jag bränt förbi en och annan Cheva och Cadillac, vilka väl är lite sega i jämförelse med en pigg Pontiac, bestyckad med en 389 Trophy Engine ”which just begs to go”, you know. Det tog sedan cirka en halvtimme att nöta sig fram, meter för meter, till flygfältet och platsen för Summer Meet.

Organisatoriskt var det mycket välordnat och jag kunde snabbt betala inträdet samt parkera i väl ordnade rader. Fronten stod nära nog i sydlig riktning så solskyddet kom snabbt på plats i min POCI-registrerade Catalina sedan-64.

Hundratals säljare hade redan installerat sig, antagligen sedan torsdagen, då evenemanget inleddes. Man hade ordnat två stråk, eller ”gator”, med säljare i en T-formation med aktörer på båda sidorna om gatorna. Här och var fanns gott om ”bajamajor”. Det såldes också varm korv och hamburgare lite varstans. Jag började i ena änden av ”T-et”. Blandat med säljarna fanns också en och annan bil uppställd, om än merparten var parkerade i snygga rader ute på fältet. Här t.ex. en Lincoln Continental 1956, vilken inte är så vanlig.

Strax efter träffade jag på ett par trevliga killar från Västsverige som krängde originaldelar till full-size Pontiac. Kanoon!

Som vanligt vid dessa evenemang finns det gott om säljare av musik, dvs vinyl och CD men också bandkassetter samt dekaler och dekorationsplåtar/skyltar.

Jesper Hammarlund i Gnesta sålde denna singel:

Det lades mycket energi på att marknadsföra sämskskinn. En liten kille var hjälpsam med att spruta vatten på demobilen.

Jag gick tillbaka till min bil på fältet för att byta vattenflaska och sprang då på följande. Ingen träff utan en lowrider, en Impala -61 …

…men vanligen också en lite överdriven ”muskelbil”, en ”Plyma” -67. Who cares?

Varför inte passa på och fixa håret?

Ett par riktigt avvikande alster väckte besökarnas stora intresse. De här ser ut att komma från någon historia om rymden eller filmer typ Terminator.

På väg till en bajamaja sprang jag på en fin Hudson Commodore 8 – 1952. Min kompis Hasse har en Hudson. Undrar hur den ser ut.

”How is your peter built?” stod det på vissa lastbilar under min 3-veckors rundresa med MHS, Motorhistoriska Sällskapet, i USA 1981. Här ett par exempel;

Förutom varm korv, hamburgare och mjukglass till försäljning längs gatorna fanns ett rejält lunchställe med sittplatser och underhållning. Till och med ett par ordningsvakter hade förirrat sig dit. ”Det är lugnt” var svaret på min fråga om läget. Såg dock inte till några poliser. De blev väl inte insläppta.

Att vi älskar yankee-bilar kan ha flera orsaker. De är mekaniskt och maskinellt enkla och robusta. Går nästan aldrig sönder. De håller alltså länge. De är bekväma och rymliga med en konstnärlig och glädjande insida. Vidare har de en yttre design från tider då skapandet var till fromma för åskådaren, inte endast för bränsleförbrukning och miljö. Men trots stora motorer och tämligen hög vikt kan bräsleförbrukningen begränsas genom en låg utväxling. Min Catalina har en bakaxelutväxling på endast 2,56.

USA-bilar från 40 – 60-talet är väl mest i fokus och representerar en livsstil. På hur många av dagens bilar kan man sitta tre i bredd på koffetluckan och samtidigt halsa bira under färd, om än i låg fart, här på fältet? Följande film blev misslyckad så jag gjorde om den till en orörlig bild. Fordonet är en Oldsmobile 98 från 1955.

Här ytterligare ett par exempel på frihet och livsstil, eller hur Isabella Lövin, du som vill förbjuda det som är roligt!

Bland det sista jag gjorde före hemfärd, var att betala 150 kr för ett års medlemskap i ”Cruisingenstannar”, se Cruisingenstannar.se som är en ideell verksamhet med jurister som, om jag förstod rätt, håller efter poliser vilka missbrukar sin makt eller bara är okunniga och utgör en ”nagel i ögat” på oss seriösa, nostalgiska och kulturella bilägare.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *