KRAV OM ÅTERLÄMNING AV NYCKLAR – FRÅN FYLGIA
Hur kan man få för sig att kräva tillbaka nycklar som rapporterats förlorade på kvällen den 6 april 2015? Brist på ordning, kanske.
1. När jag kom till Örnsköldsvik på kvällen 6 april, checkat in på Scandic hotell och burit in mina grejor, upptäckte jag att jag saknade GBRs nycklar till kontoret och till parkeringsgaraget. Jag ringde omgående till Gunnar Sennström på dennes mobiltelefon och förklarade förlusten. Utan att veta hur det gått till att förlora, tappa, nycklarna erbjöd jag mig att bekosta ersättning.
2. Sennström har vid telefonkontakt, två ggr under vecka 1703 bedyrat till mig att han tagit emot informationen samt förmedlat den vidare i lunchrummet till flera närvarande.
3. Att det inte gjordes någon anteckning om förlusten kan bero på att det inte finns någon rutin för denna typ av händelse. Det är alltså inte kvalitetssäkrat hur en sådan händelse ska hanteras. Ytterst är det en ledarskapsfråga.
4. Det förelåg antagligen inte någon direkt oro. Nycklarna på en gemensam nyckelring, fäst vid min privata snabblänk ”maillon rapid”, syrafast 5 mm gods, var försedd med en identitetsbricka, med ett nummer kopplat till GBR Service AB. På brickan finns också en anvisning om att upphittaren ombeds lägga nycklarna i närmaste brevlåda. Man behöver alltså inte ha besvär med att gå till polisen.
5. Fylgia menar att jag skulle ha gjort en polisanmälan eller något ditåt. Det skulle man möjligen kunnat tänka sig om det varit fråga om mina privata nycklar. Men nu var det ju företagets nycklar som förekommit. Då anser jag att det borde vara företagets ansvar att anmäla. När jag på torsdagskvällen, cirka kl 18 den 9 april sätter mig i bilen i Umeå för att köra hem till Dalarö, 677 km, har jag ingen tanke på att åka till kontoret för att skriva en anmälan. Jag har ju inga nycklar att komma in med. Nästa vecka hade jag två kursdagar i Växjö. Veckan därpå var det två kurser i Örebro. Det dröjde innan jag på nytt besökte kontoret.
6. Att ingen notering eller polisanmälas gjordes beror antagligen på att man dels trodde att nycklarna skulle komma tillbaka. Vidare synes frågan ha hamnat lite mellan stolarna. Vem ska göra vad? En ytterligare orsak kan vara att Gunnar Sennström snart lämnade uppdraget som ekonomichef.
7. Efter det att jag redovisat vad som hänt är det anmärkningsvärt att Fylgia nonchalerar min synnerligen trovärdiga redovisning. Ytterligare stöd för min redogörelse utgör det faktum att jag vid åtskilliga besök till kontoret, efter april 2015 alltid ringt på dörren för att bli insläppt, emedan jag inte har några nycklar. Oftast är det Sofia Karlsson som öppnat, emedan det nog faller på henne i första hand, kvinna och ung.
8. Hur vet vi att nycklarna inte har kommit tillbaka? De hamnar väl i inkommande post som normalt sorteras av Carina, ibland av Carola.
Vad är det för mening med att anmäla till polisen? Polisen lär inte göra något åt detta. Polisen har väl häcken full med annat. Om anmälan ändå ska göras är det bäst att kontoret gör anmälan. De har likadana nycklar samt nyckelbrickor så att det bättre kan beskriva de förlorade nycklarna. Men visst kan jag hjälpa kontoret med att skriva på någon blankett om det är till hjälp.
För övrigt har jag inget större förtroende för svensk polis.
De skjuter ihjäl medmänniskor, de kvaddar polisbilar (skattebetalarnas bilar), de knycker andra personers ägodelar från förvaringsskåp, de sänder laddade vapen med post, de hindrar oss bilförare i trafiken, de slår sin äkta hälft, de kör onykta (kanske inte så farligt) men de kör på andra trafikanter, de beviljar licens för olagliga repetergevär för jakt (fabrikat Merlin), de misshandlar medmänniskor, de ljuger och skyller ifrån sig och kommer nästan alltid undan emedan internutredarna är jäviga.
I den politiska och allmänna debatten klagas det på att vi har för få poliser. Jag tycker tvärt om. Ju färre poliser, desto bättre. Varje polis utgör ju ett potentiellt hot mot oss människor!